Läbbigt! :O

Jo, skulle ni tycka det var läbbigt om ni gick vilse i Tokyo (japan) som har 36 miljoner invånare??

Det tycker i alla fall jag!

Det var idag det hände:
Vi hade ätit färdigt på en resturang och skulle gå tillbaks till hotellet när jag och min lillebror Daan plötsligt tappade bort mamma och pappa när vi tog en omväg.

I början tog vi det rätt så lugnt och bara letade lite lugnt, men efter 5 minuter så började det redan bli mörkare och vi hade inte ens letat igenom en 10:on del av Tokyo.

Vi gick till det närmaste hotellet och frågade om vi fick låna telefonen, men numret funkade inte, eftersom vi var utomlands.
Utomlands så är numret annorlunda, i det här fallet en 0:a mindre, men det hade jag glömt.

Så de på hotellet hjälpte oss...
Först bara vi satt o diskuterade vart vi hade sett de sist och vad vårt hotell hette osv...

Men sedan började vi leta, vi letade skitlänge men hittade de inte.
Då sa han från hotellet att vi skulle stanna på vårt hotell och så letade han.
Vi stannade...

Men bara typ 5 minuter, för sen kom det en kille som sa att han hadde sett pappa, så då gick vi med honom ner på gatan en bit.

Men där var han inte...
Då kollade jag upp mot hotellet och såg killen från hotellet och pappa gå mot vårt hotell!

Då började jag springa upp mot pappa och sen kramade jag honom.
Vi gick in i vårt hotellrum och så gick pappa och ringde mamma och sa att han hittat oss.

Efter ytterligare 10 minuter så kom mamma in tillsammans med två poliser som skulle se så att vi var okej.
Det Daan och jag inte visste var att under tiden så letade nästan hela Tokyo efter oss!
Men det löste sig ju faktiskt :D


GUUD VAD JAG VAR GLAD ATT SE MAMMA OCH PAPPA!!!
Hela kvällen låg vi tillsammans i soffan.
Tack och lov för att vi hade hittat de!


Så, min första dag i Tokyo NÅGONSIN slutade med att Daan och jag gick vilse.
Det är läskigt när man tänker på det..
Altså, att gå vilse i världens största stad...
LÄBBIGT!

SES!
//Lisa