Jag är bara så... barnslig!

Jag märkte det imorse när jag "lekte" att jag jobbade på en radiostation och så pratade jag som om hela sverige kunde höra vad jag sa, och då och då spelade jag också upp låtar, och ibland så var det typ människor som ringde in, och så gjorde jag min röst mörkare och ljusare som om jag var de, liksom...
Hur fjantigt som helst! :)

Om inte min lillebror hade tagit min kamera så hade jag visat lite foton på mig själv, men så blev det inte...

En liten "dikt" jag har hittat på:

Ibland kan man bli ganska sur på sina syskon.
Ibland önskar man att man var ensambarn.
Men när syskonet/syskonen väl försvinner så gråter man till döds...

Samma sak med föräldrar och kompisar....

Ses!
//Lisa